Särskilt kvalificerad kontaktperson (Mentorskap)

Målgrupp

Målgruppen är barn och ungdomar som löper en förhöjd risk för missbruk eller kriminalitet på grund av egna problem, eller på grund av riskfaktorer i familjen eller närmiljön. Risknivån skiljer sig dock åt mellan olika verksamheters insatser. Formella mentorskapsprogram som drivs av ideella organisationer riktar sig oftast till barn och unga med liten till måttligt förhöjd risk. Socialtjänstens kontaktpersonsinsatser och SKKP i synnerhet kan beslutas som bistånd för ungdomar med hög risk för missbruk och kriminalitet. Kontaktfamilj beslutas oftast som insats till mindre barn.

Syfte

Det övergripande syftet med mentorskapsinsatser är att stödja och stärka ungdomen för att främja en prosocial utveckling och minska risken för antisocialitet. Socialtjänstens insatser syftar också mer specifikt till att möjliggöra för barnet eller ungdomen att bo kvar i hemmet, dvs. att undvika placering på institution eller i fosterhem.

Innehåll och genomförande

Observationer av ”naturliga mentorer” och deras betydelse har bidragit till framväxten av mentorskapsinsatser. Dessa har visat att barn som vuxit upp under svåra förhållanden och trots detta klarat sig bra i livet, relativt ofta har haft stöd från en vuxen person utanför familjen. Mentorskapsinsatser utgör formaliserade strävanden att skapa sådana goda relationer.

Tillit och empati ses som grundläggande förutsättningar för ett positivt resultat i allt mentorskap. Insatserna vilar till stor del på anknytningsteori och resiliensteori om skyddande faktorer och innehåller tre (ofta överlappande) dimensioner: en psykosocial, en instrumentell och en integrerande dimension. Den psykosociala dimensionen handlar om att främja den unges kognitiva och socioemotionella utveckling. Det kan exempelvis innebära att motivera till skola, arbete och fritidsaktiviteter, och att ge känslomässigt stöd i motgångar. Den instrumentella dimensionen innefattar ett direkt stöd, exempelvis läxhjälp eller hjälp med att skriva jobbansökningar. Den integrerande dimensionen handlar om att stärka anknytningen till samhället, exempelvis genom att ge den unge ett utökat socialt nätverk och genom introduktion till nya prosociala sammanhang.

Även om grundtankarna med mentorskap är gemensamma för socialtjänstens arbete och ideella organisationers mentorskapsprogram, skiljer sig verksamheternas förutsättningar på flera viktiga punkter. Ungdomarnas högre problemtyngd och det mer reglerade arbetet inom socialtjänsten medför skillnader exempelvis i hur man rekryterar vuxna till verksamheterna. Medan det ställs krav på relevant erfarenhet och/eller utbildning för att bli SKKP inom socialtjänsten, är detta sällan fallet i ideella organisationers arbete. En annan skillnad är att de senares arbete alltid bygger på frivillighet för den unge och mentorn, medan SKKP i vissa fall kan tilldelas även utan ungdomens samtycke inom ramen för Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).

Gemensamt för arbetet inom socialtjänst och ideella organisationer är att man ofta matchar ungdom och vuxen utifrån exempelvis ålder, kön och intressen. Möjliga mentorer intervjuas och bakgrundskontrolleras innan de antas för uppgiften. Ofta ges utbildning för dem som rekryteras och möjlighet till handledning under insatsens gång.

Omfattning och intensitet

Varierar mellan insatser och verksamheter. SKKP:s uppdrag innebär ofta relativt tät kontakt med den unge under längre tid. Flera kommuners hemsidor anger att insatsen pågår cirka 10 timmar pervecka under 6–12 månader.

Utbildning och licens

För kontaktpersonsinsatsen i socialtjänsten och i ideella organisationers arbete ställs oftast inte några utbildningskrav utan man rekryterar lekmän som bedömts som lämpliga. För SKKP ställs dock krav på relevant utbildning och/eller erfarenhet av psykosocialt arbete med ungdomar. Utbildning för nyrekryterade mentorer och handledning under insatsens gång varierar mellan verksamheter.

Kunskap om insatsens effekter

Särskilt kvalificerad kontaktperson (Mentorskap) ingår i SBU:s översikt Insatser i öppenvård för att förebygga ungdomars återfall i brott (SBU.se) (12–17 år). Syftet med översikten var att undersöka det vetenskapliga underlaget för olika insatser för målgruppen.

Resultatet av översikten visar att det inte går att avgöra vilka specifika psykosociala öppenvårdsinsatser som är mer effektiva än de som de har jämförts med när det gäller återfall i brott de följande åren (i genomsnitt två år). SBU:s praxisundersökning visar att svensk socialtjänst och barn- och ungdomspsykiatri använder ett stort antal öppenvårdsinsatser för unga som har begått brott. Många av insatserna saknar manual och har inte utvärderats i fråga om att förhindra nya brott. Även om det saknas vetenskaplig kunskap om vilka effekter som olika specifika psykosociala öppenvårdsinsatser kan ha på ungdomars återfall i brott innebär det inte att socialtjänsten och barn- och ungdomspsykiatrin per automatik ska sluta att använda dem. Det kan även anses som etiskt problematiskt att avstå från insatser som teoretiskt skulle kunna förebygga brott, och som upplevs fungera väl av verksamheter och klienter. Det finns ingenting i studierna som tyder på att de utvärderade insatserna skulle vara skadliga, till exempel öka brottsligheten.

2008 sammanställde Socialstyrelsen resultaten från systematiska översikter av insatser för unga lagöverträdare i rapporten Insatser för unga lagöverträdare - En systematisk sammanställning av översikter om effekter på återfall i kriminalitet. Forskningen gäller främst formella mentorskapsprogram, där ungdomarna generellt har lättare problem än målgruppen för SKKP. Författarna sammanfattar att mentorskapsinsatser såsom SKKP möjligen kan minska risken för återfall i brott.

Referenser

• Andersson, G. & Bangura Arvidsson, M. (2001). Vad vet vi om insatsen kontaktperson/-familj? En kunskapsöversikt. Lund: Meddelanden från Socialhögskolan 2001:1.
• Rhodes, J. E. (2005). A model of youth mentoring. In Handbook of youth mentoring, DuBois, D.L. & Karcher, M. J. (Eds.), s. 30–43. Thousand Oaks, CA: Sage Publications, Inc.
• Söderholm Carpelan, K., Andershed, A-K, Andershed, H., Brännström, L., Nyström, M., & Ahlgren, T. (2008). Särskilt kvalificerad kontaktperson – mentorskap. I: Insatser för unga lagöverträdare: En systematisk sammanställning av översikter om effekter på återfall i kriminalitet (s. 65–75). Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete, Socialstyrelsen.