PCIT (Parent-Child Interaction Therapy)

Målgrupp

Föräldrar eller andra omsorgspersoner (t.ex. familjehem) och barn (2–7 år) där antingen barnet har ett beteendeproblem eller föräldern har egna svårigheter som depression och eller våld i hemmet.

Syfte

Syftet med PCIT är att utveckla föräldrars färdigheter i att hjälpa barnet att hantera känslor och impulser samt att stärka deras relation. Behandlingen utvecklades initialt för föräldrar vars barn hade beteendeproblem, så som aggressivt eller på annat sätt utagerande beteende. Senare har metoden också använts i familjer med andra svårigheter. Det kan röra sig om att barnet har upplevt våld eller andra traumatiska erfarenheter, har ADHD (attention deficit hyperactivity disorder), autism, språk- eller utvecklingsstörning, och/eller att barnet bor i familjehem. Andra anpassningar av metoden har riktat sig till föräldrar med svårigheter som depression, eller att det finns risk för våld mot barnet eller annan person i familjen.

Innehåll och genomförande

Metoden utvecklades genom att två behandlingsmetoder kombinerades – lekterapi och beteendeterapi med barn – och bygger på anknytningsteori och social inlärningsteori.

Behandlingen har två faser. Den första fasen handlar om att stärka relationen mellan barn och förälder. Den andra syftar till att föräldern ska utveckla sina färdigheter i att få barnet att följa uppmaningar och regler samt att hantera känslor och impulser.

I behandlingen ingår pedagogiska inslag där föräldern lär sig om olika sätt att interagera med barnet och andra färdigheter, men fokus ligger på praktisk övning. Föräldern övar under lek och umgänge med barnet samtidigt som behandlaren observerar bakom en enkelriktad spegelvägg/via kamera. Föräldern har en hörsnäcka i örat och behandlaren ger feedback direkt i stunden.

Omfattning och intensitet

Behandlingen ges under ungefär 10–20 veckor med ett behandlingstill-fälle om ca 1–1,5 timmar i veckan. Tiden kan delas upp så att man har feedback och planering på distans med föräldern dagen efter sessionen på mottagningen. Mellan behandlingstillfällena gör föräldern hemuppgifter. Behandlingen avslutas när föräldern lärt sig nya färdigheter och barnet inte längre har något problem. Ofta räcker 10–20 tillfällen, men det finns ingen bestämd gräns. Förälderns och barnets behov avgör.

Utbildning och licens

För att få använda metoden finns tre krav. Det första kravet är att man har vissa förkunskaper, därefter behöver man gå en särskild utbildning och slutligen behöver man bli certifierad. Till förkunskaperna hör en masterex-amen inom området psykisk ohälsa samt att man arbetar med behandling, exempelvis som psykolog, psykiatriker, familjeterapeut eller socialarbetare.

Om man uppfyller förkunskapskraven kan man söka en grundutbildning om 40 timmar hos en certifierad utbildare. Efter godkänd utbildning samt ett antal handledda behandlingar kan man därefter ansöka om certifiering hos PCIT International. Certifieringen är giltig i två år. Därefter måste man visa att man fyllt på med ett antal timmars fortbildning för att fortsätta att vara certifierad.

I Skandinavien finns en certifierad utbildare i Norge, PCIT in Norway, som i samarbete med Salus Care ibland anordnar utbildningar i Sverige. Kontaktuppgifter till Salus Care är: Faisa Dirir Ahmed Ryderberg, faisa@saluscare.se. Utbildningen bekostas av deltagaren.

Kunskap om insatsens effekter

PCIT ingår i två systematiska översikter av SBU när det gäller insatser för barn som upplevt våld och försummelse (2018) respektive program för att förebygga psykisk ohälsa hos barn (2021).

Resultat av översikten, Öppenvårdsinsatser för familjer där barn utsätts för våld och försummelse (SBU.se) (den del som berör effekter av öppenvårdsinsatser baserat på studier med kvantitativ metod) visar att våld och försummelse av barn upp till skolåldern kan minska med hjälp av Parent Child Interaction Therapy (PCIT) och kan också leda till att barnens utagerande beteende minskar. Insatsen kan också förbättra samspelet mellan barn och föräldrar.

PCIT ingår SBU:s systematiska översikt från 2021 "Program för att förebygga psykisk ohälsa hos barn". Översikten redovisar resultat från insatser på universell, selektiv och indikerad nivå för utfallen externaliserande beteenden för barnen och föräldraförmåga. Slutsatserna i översikten visar att föräldraskapsprogram för att förebygga utagerande problem generellt sett har en liten effekt på utagerande beteenden hos barn i riskgrupper (selektiv nivå). För barn med tidiga tecken på problem (indikerad nivå) är effekten måttlig. På universell nivå är effekterna försumbara. Underlaget är dock otillräckligt för att bedöma om effekterna kvarstår efter minst sex månader.

Program för att förebygga psykisk ohälsa hos barn (sbu.se)

När det gäller PCIT (se till exempel sid 9-10, 78-80) att PCIT minskade föräldraskattade problem med externaliserande beteenden jämfört med ingen intervention vid uppföljningar upp till två år. Detta bekräftar resultat från en annan SBU-rapport som visar minskade problem med barnens beteende i familjer där föräldrarna brast i sin omsorgsförmåga.

Referenser

• Batzer S, Berg T, Godinet MT, Stotzer RL. Efficacy or Chaos? Parent-Child Interaction Therapy in Maltreating Populations: A Review of Research. Trauma Violence Abuse. 2018 Jan;19 (1):3-19. doi: 10.1177/1524838015620819. Epub 2015 Dec 9. PMID: 26656488.
• Funderburk, Beverly W., Eyberg, Shelia. History of psychotherapy: Conti-nuity and change (2nd ed.). Norcross, John C. (Ed.); Freedheim, Donald K. (Ed.); Washington, DC, US: American Psychological Association, 2011. pp. 415-420. Nerladdat i november 2021 från http://www.pcit.org/what-is-pcit-for-professionals.html
• Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU). Öppen-vårdsinsatser för familjer där barn utsätts för våld och försummelse. En systematisk översikt och utvärdering inklusive ekonomiska och etiska aspekter. 2018.
• Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU). Program för att förebygga psykisk ohälsa hos barn. En systematisk översikt och utvärdering av medicinska, hälsoekonomiska/ekonomiska, sociala och etiska aspekter. 2021.