Kids' Club

Målgrupp

Kids’ Club riktar sig till barn mellan 6 och 12 år som har upplevt våld i familjen och till den våldsutsatta föräldern.

Syfte

Programmet ska hjälpa barn att förstå sina känslor inför våldet mellan föräldrarna och att uttrycka dem på ett lämpligt sätt. De våldsutsatta föräldrarnas känslor av obehag och nedstämdhet ska minska, deras självkänsla förbättras och deras föräldraskap stärkas.

Innehåll och genomförande

Barnen träffas i en grupp om fyra till åtta barn, medan deras våldsutsatta föräldrar (vanligtvis mammorna) träffas i en parallell grupp. Grupperna leds av en eller två gruppledare. Under träffarna ska man utifrån en handbok uppnå olika mål.

Barnen ska förstå att de inte har skuld till våldet mellan föräldrarna och att de har rätt att vara arga på den som utsätter andra för våld. De ska se fysisk aggression som en oacceptabel metod för konfliktlösning och lära sig andra metoder.

Barn och mammor som inte vill prata om sina egna våldserfarenheter och känslor behöver inte göra det. De kan säga ”pass” när de inte vill svara på en fråga, berätta hur de tror att andra kan ha det eller bara lyssna på de andra gruppdeltagarna.

Omfattning och intensitet

Tio grupptillfällen om 60 till 90 minuter hålls vanligtvis en gång i veckan.

Utbildning och licens

Örebro universitet ger den avgiftsbelagda kursen Svenska Kids' Club 7,5 hp, som ger kompetens att självständigt arbeta med Kids’ Club. Kursen består av såväl heldagar med föreläsningar, seminarier och workshops som av självstudier och praktiska övningar under handledning.

Kunskap om insatsens effekter

Statens beredning för medicinsk och social utvärdering publicerade en systematisk översikt 2018, Öppenvårdsinsatser för familjer där barn utsätts för våld och försummelse (SUB.se).

Översikten omfattar tre delar:

1. en utvärdering av effekter av öppenvårdsinsatser baserat på studier med kvantitativ metod
2. en utvärdering av barns och föräldrars upplevelser av öppenvårdsinsatser baserat på studier med kvalitativ metod
3. en utvärdering av kostnadseffektiviteten baserat på ekonomiska studier.

I översikten var Kid´s club en av de insatser till föräldrar och barn vid våld och försummelse där SBU identifierade det vetenskapliga underlaget som otillräckligt. Det innebar att de inte kunde bedöma om insatsen hade positiva eller negativa effekter eller inga effekter alls. Forskningsläget för denna insats och vissa andra insatser, som riktas till samma målgrupp, var oklart. För flera av insatserna fanns det dock exempel på genomförbarhetsstudier.

I USA har Kids’ Club utvärderats i två studier med randomiserad kontrollgruppsdesign. I studien av barn förbättrades deras utåtagerande beteenden och attityder till våld, medan resultaten för inåtvända problem var oklara [2]. I studien av mammor ökade deras beteenden med positiva konsekvenser för barn, som att ge uppmärksamhet och beröm, men det gick inte att påvisa någon minskning av föräldrabeteenden med negativa konsekvenser, som bristande tillsyn och fysisk bestraffning [3]. Mammornas egen våldsutsatthet minskade något mer än i kontrollgruppen (med 97 jämfört med 88 procent), trots att det inte var det direkta syftet med metoden [4].

Referenser

• Cater, Å. K. & Grip, K. Kids Club i Sverige – resultat från en förstudie av en metod för att stödja barn som upplevt våld mot mamma, Working papers and reports in social work 2014:4, Örebro universitet; 2014.
• 2. Graham-Bermann, S. A. et al. Community-based intervention for children exposed to intimate partner violence: An efficacy trial. Journal of Consulting and Clinical Psychology, 75(2), 199–209; 2007.
• 3. Howell, K. H. et al. Strengthening positive parenting through intervention: evaluating the Moms' Empowerment Program for women experiencing intimate partner violence. Journal of Interpersonal Violence, 30(2), 232–252; 2015. doi: 10.1177/0886260514533155
• 4. Miller, L. E., Howell, K. H., Graham-Bermann, S. A.. The effect of an evidence-based intervention on women's exposure to intimate partner violence. American Journal of Orthopsychiatry, 84(4), 321–328; 2014. doi: 10.1037/h0099840.