De otroliga åren

Målgrupp

Programmet utvecklades ursprungligen för föräldrar till barn i åldrarna 3–8 år som behandlades för svåra beteendeproblem inom barnpsykiatrin. I Sverige används det även för barn med tidiga tecken på problem. I USA finns programversioner för olika problemnivåer och åldrar.

Syfte

Det kortsiktiga syftet är att stärka relationen mellan föräldrar och barn samt att minska utagerande och trotsigt beteende hos barnen. På så vis vill man minska risken för allvarligare beteendeproblem på längre sikt.

Innehåll och genomförande

De otroliga åren grundas på social inlärningsteori, beteendeterapeutiska principer och anknytningsteori samt den forskning som bedrivits inom dessa områden av bland andra Gerald Patterson med kollegor vid Oregon Social Learning Center. Träffarna med föräldrar är gruppbaserade och struktureras enligt en manual.

Programmet kan delas in i två delar som har olika fokus. De inledande träffarna handlar om lek, beröm och belöningar som sätt att uppmuntra positiva beteenden, bygga upp barnets självförtroende samt stärka relationen mellan barn och förälder. Denna första del lägger grunden för det efterföljande arbetet där man fokuserar på strategier för att minska problembeteenden hos barnen. Här ingår exempelvis konsekvent och tydlig gränssättning, tekniker som ”time-out” för att minska konflikter och för att lära barnen egen problemlösning. Vid träffarna visas videoinspelningar av samspelssituationer med föräldrar och barn. Därefter diskuteras olika strategier som gestaltas i form av rollspel. Föräldrarna får sedan i uppgift att pröva de strategier som diskuterats i hemmet. Gruppledare följer upp via telefon mellan träffarna.

Omfattning och intensitet

Insatsen innebär utbildning och träning med veckovisa gruppträffar vid minst tolv tillfällen. Varje träff är 2,5 timmar lång. I grupperna kan 10–16 föräldrar delta.

Utbildning och licens

För att få genomföra insatsen krävs en gruppledarutbildning på tre dagar med regelbunden vägledning. The Incredible Years professor emeritus Carolyn Webster Stratton är ytterst ansvarig för utbildningen internationellt. De otroliga åren i Norge (De Utrolige Årene, DUÅ) leds av ett team bestående av:

• Oddbjørn Løndal, Norges arktiske universitet i Tromsø (UiT)
• Siri Gammelsæter, Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet (NTNU) i Trondheim, siri.gammelsater@ntnu.no
• Bjørn Brunborg, Norce i Bergen

De representerar de regionala Kunskapscentrumen för barn och unga, Psykisk helse og barnevern i Norge (RKBU/RBUP).

Mer information finns på DUÅ-Norges webbplats

I dag (2018) finns det ingen som förvaltar programmet i Sverige. Frågor som gäller utbildningen ställs därför bäst direkt till Siri Gammelsæter, NTNU. Gruppledare certifieras av Carolyn Webster Stratton och hennes medarbetare i Seattle, USA. För certifiering krävs att man efter genomförd utbildning har lett minst två föräldrautbildningsomgångar, och att de föreskrivna utvärderingsformulären har använts. Vidare ska minst två sessioner vara dokumenterade på video samt genomgångna av en mentor eller ”trainer”. Lämplig bakgrund för gruppledare är att man har grundläggande kunskaper om barns utveckling och gruppdynamik. Det finns inget krav på licensavtal för verksamheter som vill använda metoden.

Kunskap om insatsens effekter

De otroliga åren ingår i Socialstyrelsens kunskapsstöd "Insatser för att motverka fortsatt normbrytande beteende och återfall i brott" som ett exempel på beteendebaserade föräldraskapsstödsprogram som bör användas. Rekommendationen gäller för barn 6–11 år med hög risk för fortsatt normbrytande beteende.

De otroliga åren ingår i en systematisk översikt som SBU har kommenterat. Översikten behandlar effekter och verksamma komponenter i föräldrastödsprogram för barn i åldern 2–9 år, som riskerar att utveckla eller som har ett utagerande beteende. Detta gällde både för program på selekterad och indikerad preventionsnivå.

Genomgången visar att vissa komponenter i föräldrastödsprogrammen kan minska barns utagerande beteende mer än andra. Starkast effekt hade positiv förstärkning, i synnerhet beröm eller där handlingen hade en logisk och naturlig konsekvens, t.ex. exempel att föräldern tar bort en leksak som barnet slår med. Ytterligare komponenter som kunde påverka det utagerande beteendet var byggande av relationer, gemensam lek, aktivt lyssnande, färdigheter för föräldrarna själva och time-out, det vill säga att föräldrar och barn skiljs åt en stund för att dämpa en konflikt.

Författarna till den systematiska översikten har inte evidensgraderat resultaten. SBU kan därför inte avgöra hur tillförlitliga resultaten är. Ingen av de inkluderade studierna bedömdes dock ha hög risk för snedvridning och resultaten för selektiv och indikerad prevention samt behandling var relativt överensstämmande.

Föräldrastödsprogram vid utagerande beteende hos barn: effekter och verksamma komponenter (SBU.se)

Program för att förebygga psykisk ohälsa hos barn

DOÅ ingår i SBU:s systematiska översikt från 2021 "Program för att förebygga psykisk ohälsa hos barn". Översikten redovisar resultat från insatser på universell, selektiv och indikerad nivå för utfallen externaliserande beteenden för barnen och föräldraförmåga. Slutsatserna i översikten visar att föräldraskapsprogram för att förebygga utagerande problem generellt sett har en liten effekt på utagerande beteenden hos barn i riskgrupper (selektiv nivå). För barn med tidiga tecken på problem (indikerad nivå) är effekten måttlig. På universell nivå är effekterna försumbara. Underlaget är dock otillräckligt för att bedöma om effekterna kvarstår efter minst sex månader.

Program för att förebygga psykisk ohälsa hos barn (sbu.se)

När det gäller DOÅ (se till exempel sid 9-10 66, 74-75) Det är oklart om DOÅ förebygger externaliserande beteende och om föräldraförmågan påverkas, när programmet ges på universell eller selektiv nivå jämfört med passiv kontroll. Studierna visar motstridiga resultat. Däremot på indikerad nivå minskade programmet externaliserande beteenden vid uppföljning efter sex månader jämfört med passiv kontroll. Effekterna på ett års sikt gick inte att bedöma eftersom studierna visar motstridiga resultat. Långtidsuppföljning efter 2,5 år visade däremot bättre effekt för DOÅ än för kontrollgruppen. På indikerad nivå tyder resultaten på att det negativa samspelet mellan barn och föräldrar minskar medan effekterna på positivt samspel inte gick att bedöma på grund av för få studier.

I en systematisk översikt från Cochrane Collaboration har man inkluderat studier med kortare uppföljningstid när man sammanställt forskning om KBT-baserade föräldrastödsinsatser. Nio av de tretton studierna avser De otroliga åren.

De otroliga åren ingår också i Effekter av föräldrastöd, en utvärdering som har gjorts av Örebro universitet på uppdrag av Socialstyrelsen. I studien ingår insatser inom socialtjänst, skola samt barn- och ungdomspsykiatri för föräldrar med barn i åldern 3–12 år. Resultaten visar att föräldrastöd kan minska barns och ungdomars beteendeproblem och stärka föräldraskapet för föräldrar som har mer omfattande problem hemma.

SBU har identifierat vetenskapliga kunskapsluckor när det gäller de otroliga åren:

De otroliga åren jämfört med sedvanlig familjehemsvård för att stödja familjehemsplacerade barn i åldrarna 5–8 år

De otroliga åren jämfört med sedvanlig familjehemsvård för att stödja familjehemsföräldrar med familjehemsplacerade barn i åldrarna 2–17 år avseende familjehemsföräldrars internaliserade symtom och skadliga eller oönskade effekter av insatsen

Föräldrastödsprogrammet De otroliga åren vid ADHD hos barn och unga

Referenser

• Axberg, U., & Broberg, A. G. (2012). Evaluation of "The Incredible Years" in Sweden: The transferability of an American parent-training program to Sweden. Scandinavian Journal of Psychology, 53, 224–232.
• Webster-Stratton, C. (1983). Intervention approaches to conduct disorders in young children. The Nurse Practitioner, 8(5), 23–33.
• Webster-Stratton, C. (1984). Randomized trial of two parent-training programs for families with conduct-disordered children. Journal of Consulting and Clinical Psychology, 52(4), 666–78.
• Webster-Stratton, C. (2004). De otroliga åren. En handledning i problemlösning för föräldrar till barn mellan tre och åtta år Lund: Palmkrons förlag.