Vårdbegäran

Det är viktigt att dokumentera sökorsak, då det utgör underlag för vidare bedömning av patientens hälsotillstånd av hälso- och sjukvårdspersonal. Sökorsaken är central för planeringen av vård och behandling och påverkar den fortsatta vårdprocessen.

Omfattningen av information vid en vårdbegäran varierar beroende på vad patienten söker vård för, vilken vårdgivare som kontaktas och i vilken vårdkontext. I vissa fall kan behovet av information vara mer omfattande, exempelvis vid diffusa symtom som kräver vidare utredning i primärvården. I andra fall, såsom vid akuta skador (t.ex. ett benbrott på akutmottagning), är behovet av initial information mer begränsat.

Exempel på olika typer av vårdbegäran:

• En patient som kontaktar vården för att få ett intyg utfärdat.
• En person som behöver förnyad förskrivning av läkemedel.
• En patient som söker vård för magsmärta.

När en patient söker specialistvård utan att gå via primärvården har detta ibland benämnts som "egen vårdbegäran" eller "egenremiss". Sådana termer bör undvikas i fackspråket, då patienten har laglig rätt att söka vård direkt hos öppen specialistvård utan att först gå via sin listning i primärvården. Patienten har även rätt till information om vilka remissregler som gäller i den egna regionen.

Vårdbegäran genom företrädare

För barn under 18 år kan en vårdbegäran göras av en legal företrädare, exempelvis en vårdnadshavare.

Modellens syfte och funktion

NIMen identifierar och specificerar de attribut som är viktiga för att hantera vårdbegäran korrekt och effektivt. Genom att använda denna struktur kan vårdgivare säkerställa att de följer rättsliga krav på ett konsekvent och tydligt sätt. Modellen fungerar som ett verktyg för att förbättra noggrannhet och enhetlighet i hanteringen av vårdbegäran, vilket i sin tur stärker kvalitet och säkerhet inom vården, särskilt vid informationsdelning.