Utmaningar och möjligheter i arbetet med monitorering av patienter utanför vårdenheter
I september presenterade Socialstyrelsen årets uppföljning av god och nära vård. Den pekar på behoven av breddinförande och strategiska beslut för att komma vidare med omställningen, så att den börjar märkas för invånarna.
Vissa framsteg i arbetet med god och nära vård – men längre kvar till andra mål
Vad innebär monitorering?
Ett konkret arbetssätt inom god och nära vård är monitorering av patienter utanför vårdenheter. Det innebär att patienten – själv eller med assistans – mäter, registrerar och delar information om sin hälsa med hälso- och sjukvårdspersonal. Vanligast är att regionerna erbjuder monitorering inom områdena diabetes, astma och hjärtsvikt. Metoden kallas ofta för egenmonitorering eller distansmonitorering. Socialstyrelsen har en pågående terminologiutredning i syfte att ta fram en term och definition för ovanstående begrepp. Förslaget går ut på remiss under första kvartalet 2025.
Socialstyrelsen har kartlagt regionernas arbete med monitorering
Idag publicerar Socialstyrelsen en kartläggning av regionernas arbete med monitorering av patienter utanför vårdenheter med ett särskilt fokus på om monitorering bedrivs i projektform eller är breddinfört. 19 av 21 regioner besvarade enkäten som ligger till grund för kartläggningen.
Den visar bland annat att
- graden av breddinförande är låg inom främst primärvård – 5 regioner har infört monitorering som övergått i förvaltning inom primärvården
- 8 regioner har infört monitorering inom den specialiserade öppenvården som övergått i förvaltning
- monitorering har kommit längst inom diabetesvården – omkring 50 procent av regionerna anger att alla eller mer än hälften av patienterna med diabetes monitoreras.
– Det är positivt att regionerna ser de fantastiska möjligheter som metoden ger för att öka patienternas delaktighet. Det är verkligen god och nära vård för de patienter som vill och känner sig trygga med att själv följa sin hälsa. Men regionerna är ansträngda och det tar tid att utveckla nya arbetssätt. Därför är resultatet om breddinförande inte överraskande, säger Maria A Hilberth, enhetschef på Socialstyrelsen.
I rapporten pekar Socialstyrelsen på en rad aktiviteter som skulle kunna påskynda införandet av monitorering. Det handlar till exempel om att ha tydliga målbeskrivningar, att utbilda och handleda personalen och att följa upp arbetet. Det kan också handla om att utgå från en modell, teori eller metod vid implementeringen.
Nationell modell för monitorering utvecklas
För att stödja hälso- och sjukvårdens arbete deltar Socialstyrelsen tillsammans med Region Norrbotten i EU-projektet CIRCE-JA. Projektet syftar till att ta fram kunskap om hur man på bästa sätt kan införa monitorering av patienter utanför vårdenheten. En modell som varit framgångsrik, bästa praxis, i Spanien anpassas till förhållanden inom svensk primärvård. Fyra hälsocentraler i Region Norrbotten är sedan 1 februari 2024 igång och projektet omfattar i dagsläget 178 patienter i åldrarna 20 till 90 år.
– I projektet utgår vi från en tydlig och kommunicerad målbild och planerar från början för uppföljningen. Vi utgår från ett ramverk som kallas för TO-REACH som stöd för arbetet med överföring och implementering av bästa praxis, säger Sofi Nordmark, utredare på Socialstyrelsen.
Resultatet av EU-projektet ska bli en nationell modell för monitorering som kan användas av alla regioner i Sverige. Genom EU-projektet skapas även mer kunskap om hur primärvården kan använda andra innovativa vårdmodeller för att förbättra hälsan, öka delaktighet och stärka ett personcentrerat förhållningssätt i vården.