Hälso- och sjukvårdens ansvar

Varje barn och situation är unik och vårdpersonalen behöver bedöma vilket behov av information, råd och stöd som barnet har. Bedömningarna ska utgå ifrån vad som blir bäst för barnet. Här vägs omständigheterna kring barnet och familjen in, liksom barnets egna förutsättningar, såsom mognad och ålder.

Det är varje barns rättighet att bli uppmärksammad och få det stöd och den hjälp som han eller hon är i behov av. Hälso- och sjukvården har en central roll att upptäcka barnen och initiera stöd till barn och föräldrar eftersom de har kunskap om förälderns tillstånd. Det kräver att ett barn- och familjeorienterat arbetssätt utvecklas inom hälso- och sjukvården och att ett nära samarbete skapas mellan vuxenpsykiatri, primärvård, barn- och ungdomspsykiatri, socialtjänst, skola med flera berörda aktörer.

Vården har ett tydligt ansvar

Hälso- och sjukvården och vårdpersonal ska särskilt beakta ett barns behov av information, råd och stöd när en förälder eller någon annan vuxen som barnet varaktigt bor med har vissa svårigheter. Det framgår av hälso- och sjukvårdslagen och patientsäkerhetslagen.

Bestämmelsen i hälso- och sjukvårdslagen gäller när den vuxne har följande svårigheter:

• Allvarlig fysisk sjukdom eller skada.
• Psykisk störning eller psykisk funktionsnedsättning.
• Missbruk av alkohol, något annat beroendeframkallande medel eller spel om pengar.
• Utsätter eller har utsatt barnet eller en närstående till barnet för våld eller andra övergrepp.
• Att barnets förälder eller annan vuxen som barnet varaktigt bor med oväntat avlider.

Se barnens bästa

Som huvudregel behöver barnets vårdnadshavare vara delaktiga när vårdpersonalen ska bestämma om barnet ska ges information, råd och stöd. Om barnet inte själv kan besluta är det vårdnadshavarna som bestämmer i frågor som rör barnet. Vårdpersonalen behöver också ta hänsyn till regler om sekretess och tystnadsplikt. Barnets rätt till trygghet och säkerhet måste alltid komma i första rummet. 

Ibland kan barnets bästa vara att någon information inte alls ska lämnas ut eller att det kan göras först efter viss tid. Föräldrar kan till exempel behöva möjlighet att själva förstå sin sjukdom för att ha beredskap att ta emot barnets frågor. I möten med patienter och familjer kan empati och lyhördhet vara avgörande för möjligheten till dialog om sjukdomens konsekvenser för hela familjen.

Barnkonventionen gäller som lag i Sverige och tydliggör att barn är egna individer med egna rättigheter. Det ställer krav på att vårdgivare har tillräcklig kunskap om barns rättigheter och hur dessa ska omsättas i verksamheten utifrån uppdrag. Det innebär också att barns rättigheter ska få ett större genomslag vid bedömningar, ärenden och beslut som berör barn och unga.

Processer och rutiner ska finnas

Vårdgivaren ansvarar för att det finns stödstrukturer i form av processer och rutiner för att uppmärksamma barn som anhöriga, och tillgodose deras behov av information, råd och stöd. Här kan vårdgivaren tydliggöra vad som menas med att beakta barnets behov av information, råd och stöd samt vad det kan innebära. Det kan också behöva göras anpassningar till olika verksamheter. I arbetet med processerna och rutinerna behöver vårdgivaren ta hänsyn till Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete.