Hon stödjer barn från hela världen
Ulla har varit god man för barn från länder som Irak, Afghanistan, Vitryssland, Mongoliet, Somalia, Eritrea och Etiopien, för att nämna några. Men barn är sig lika varifrån de än kommer, säger hon. – De blir kära, de sätter dig på prov och de säger ”alla andra får …”.
Ullas berättelse
– Som god man gör jag en jätteviktig samhällsinsats. Att få se hur ett barn som är vilset blir allt tryggare är den största belöningen, säger Ulla.
Det började i mitten av 2000-talet när det behövdes gode män till ensamkommande flyktingbarn i kommunen. Hon anmälde sig då till överförmyndaren och fick så småningom ett uppdrag för en pojke från Irak.
Sedan dess har hon varit god man för barn från flera länder, både flickor och pojkar, i åldrarna 12 till 18 år. En stor insikt är att alla barn har liknande behov och reagerar på liknande sätt oavsett varifrån de än kommer.
Beredskap för trauman
– Som god man måste man också ha en beredskap för att de här barnen kan ha trauman med sig, säger hon. Många har varit med om svåra upplevelser under krig och flykt, så svåra att det är tufft att ta in. En del klarar det hur bra som helst. Andra får problem.
Då kan det vara känslomässigt jobbigt. Det är viktigt att få stöd själv, att ha någon att ventilera med. Själv har hon kunnat prata mycket med sin man. Men som god man har man inte ansvar för att ge barnet hjälp med sina svåra upplevelser och psykiska mående. Det gäller att se till att barnet får den hjälpen. Vissa övergripande problem har hon också kunnat ta upp i de studiecirklar hon varit med att starta. Och hon har aldrig gett upp:
– Man finns där. Man står kvar. Man försvinner inte, säger hon
Utredning och utbildning för uppdraget
Innan Ulla fick bli god man gjorde kommunen en utredning.
– De kollar ens lämplighet, ser om man har prickar i brottsregistret och annat, det varierar från kommun till kommun, säger hon.
Hon har också gått olika utbildningar i vad uppdraget innebär, bland annat via Rädda Barnen. Det är något hon starkt rekommenderar alla som är intresserade av att bli god man.
– Själva uppdraget brukar sedan börja med att man träffas på barnets boende, säger hon. Vi presenterar oss och jag berättar om min roll.
Hon avslutar alltid mötet med att fråga barnet om hon eller han vill ha henne som god man.
Viktigt att bygga förtroende
När papperet är påskrivet och beslut om godmanskapet tagits av överförmyndaren börjar arbetet. Då gäller det att bygga förtroende med både barnet och hemmet där barnet bor. Det är också viktigt att klargöra vad som ingår i hennes ansvar. Hon ska se till att barnet får allt som det har rätt till. Till exempel glasögon, samtal med psykolog, tandläkare och annat. Hon ska också samverka med både boendet och socialsekreteraren, vilket brukar gå bra.
En viktig del av jobbet är att vara med barnet under asylprocessen, som stöd under möten med Migrationsverket. Det kan vara långa väntetider med ovisshet innan barnet får veta om det får stanna. När barnet fyller 18 år slutar hennes uppdrag.
– Jag brukar ha en liten utvärderingsceremoni då. Jag erbjuder alltid barnet att hålla kontakten med mig, men jag lägger över ansvaret för det till dem själva. Nu är det ditt ansvar att höra av dig om du vill.
Kort om Ulla
Familj: Man, barn och barnbarn
Bor: I villa på landet utanför större stad
Ålder: 60-årsåldern