Maja ser till att barn får experthjälp
Maja har stor kunskap om både mänskligt beteende och ensamkommande flyktingbarn. Men det viktigaste för den som vill bli särskilt förordnad vårdnadshavare är att ha sunt förnuft, säger hon. Här är historien om hur hon genom sitt uppdrag bidrog till att en strulig kille tog tag i sitt liv.
Majas berättelse
– De ringde från min kommun och frågade om jag kunde ta mig an den här killen eftersom de visste att jag hade stor erfarenhet av att vara god man. Den här pojken hade fått permanent uppehållstillstånd och skulle få en särskilt förordnad vårdnadshavare men ingen klarade av honom. Han bråkade med alla och hade bara varit i skolan ett fåtal dagar, berättar hon.
I första mötet med pojken och socialtjänsten fick hon ta ställning till om hon skulle bli särskilt förordnad vårdnadshavare. Maja ställde krav direkt.
– Eftersom jag har jobbat länge med barn med olika slags behov kände jag igen typen, en utagerande kille med mycket attityd. Han tittade mig inte ens i ögonen. Jag sa: Om jag ska vara din särskilt förordnade vårdnadshavare vill jag att du visar mig respekt. Det gick han med på och vi skrev under.
Kamp för att fungera bättre
En lång kamp började för att få honom att fungera bättre och gå i skolan. Ett problem var att han tidigare hade fått friare regler än andra barn i hans situation. Man trodde att man gjorde honom en tjänst men det blev tvärtom.
Dessutom rymde han och var borta en längre tid. Maja hade kontakt med polisen flera gånger för att försöka få tag i honom. Till slut hörde han av sig och sa att han ville komma tillbaka till familjen som han hade bott hos. Men det skulle aldrig ha fungerat, berättar Maja. Han hade bränt allt förtroende och var inte välkommen någonstans.
– Om han skulle ha en chans att komma på fötter igen skulle han behöva komma till ett HVB-hem. Det är en boendeform med extra stöd och behandling.
Och i samarbete med socialtjänsten lyckades hon hitta ett HVB-hem med extra mycket personal och omsorg.
Vändpunkt när han bad om hjälp
– Det var något som hände med honom när han kom dit, berättar hon. Det var som att han äntligen landade. Den riktiga vändpunkten kom när han sa: Jag sköter mig inte. Jag behöver hjälp.
Nu har han tagit tag i sitt liv. Han går i skolan och förstår att det är nyckeln till en bra framtid. Det kommer att gå bra för honom, säger Maja.
– Det har gett mig så mycket att engagera mig i ensamkommande barn, säger hon. Det finns inga som har en sådan drivkraft och vilja att studera som de. De är oftast väldigt tacksamma, vill jobba och göra rätt för sig. Men man ska också veta att många av dem mår dåligt. De har inte sällan varit med om svåra saker både i sitt hemland och på vägen hit.
Behöver inte vara specialist
Hon betonar att du som särskilt förordnad vårdnadshavare ska se till att barnet får den hjälp det behöver men att du inte behöver vara specialist själv.
– Det handlar om att vara en medmänniska och bygga upp ett förtroende mellan dig och barnet. Framkommer det att det finns ett särskilt behov får man ta hjälp av experter inom varje område. Du har också hjälp av socialtjänsten, som kan stödja och vägleda dig.
Kort om Maja
Familj: Man, tre barn och tre familjehemsplacerade barn
Bor: I villa utanför stad
Ålder: 30-årsåldern