Om donation

Närstående är viktiga i utredningen av patientens vilja eller inställning till donation. Den ansvariga sjukvårdspersonalen pratar alltid med de närstående oavsett om patienten har registrerat sin vilja i donationsregistret eller inte. Om patienten inte har registrerat sin vilja i donationsregistret, eller på annat sätt gjort sin vilja känd, tillfrågas de närstående om vad patienten sannolikt skulle ha velat.

Närstående har rätt till skälig betänketid och måste vara överens om sin tolkning. Närstående är också viktiga i den medicinska utredningen, som alltid görs inför en eventuell donation, och som ger svar på om organ och vävnader är lämpliga att transplanteras.

Ingrepp får inte genomföras om en person hade en funktionsnedsättning av sådan art och grad att han eller hon som vuxen uppenbarligen aldrig haft förmågan att förstå innebörden av och kunna ta ställning till donation. Det innebär att vuxna personer som är beslutsoförmögna med intellektuella funktionsnedsättningar ska undantas när det gäller donation från avlidna.

Denna begränsning omfattar inte en vuxen person som är tillfälligt beslutsoförmögen, eller som senare i livet drabbas exempelvis av en demenssjukdom som medför att personen inte längre har möjlighet att förstå innebörden av donation.

Barn upp till 18 år, med en omfattande funktionsnedsättning, omfattas inte heller av denna begränsning eftersom de företräds av sina vårdnadshavare.

Vilka organ kan doneras?

De organ som kan doneras och transplanteras i Sverige är njure, lever, lunga, hjärta, bukspottkörtel och tunntarm. Njurar, och i enstaka fall del av lever, kan transplanteras både från avlidna och levande donatorer.

Två vägar till organdonation efter döden

Enligt svensk lag är en person död när hjärnans samtliga funktioner totalt och oåterkalleligt har fallit bort. Om personen vårdas vid en intensivavdelning när döden inträffar kan donation av organ bli aktuell efter att det har fattats beslut om att livsuppehållande behandling inte längre är meningsfull för patienten. Donationsprocessen skiljer sig åt beroende på om döden orsakats av en svår, nytillkommen hjärnskada eller av cirkulationsstillestånd:

• DBD (Donation after Brain Death) – donation då döden inträffar efter primär hjärnskada
• DCD (Donation after Circulatory Death) – donation då döden inträffar till följd av cirkulationsstillestånd.

Vilka vävnader kan doneras?

De vävnader som tas tillvara är framför allt hud, hjärtklaffar, benvävnad (delar av skelettet, till exempel höftbenskula), muskelsenor och hornhinnor. Om vävnadsdonation sker i samband med en organdonation omhändertas vävnaderna efter att organdonationen är genomförd.

När är vävnadsdonation möjlig?

Vävnadsdonation är till skillnad från organdonation möjlig vid många fler dödsfall. Vävnader behöver inte vara försörjda med syresatt blod när de tas tillvara för donation. Om vävnadsdonation sker i samband med en organdonation omhändertas vävnaderna efter att organdonationen är genomförd. 

Läs mer

Efter att patienten är dödförklarad kan en donationsoperation påbörjas om donationsviljan är positiv. Operationen sker med största respekt för den avlidna. De donerade organen och vävnaderna tas tillvara vid en operation, som i stor utsträckning liknar en vanlig operation. Det som syns efteråt är det hopsydda operationssåret.

Efter donationsoperationen görs den avlidna i ordning på vanligt sätt och de närstående får möjlighet att ta ett sista farväl. Ingreppet påverkar inte när begravningen kan äga rum eller något annat kring begravningen. Donationsingrepp syns inte vid begravning med öppen kista.

Om man är utomlands och avlider under sådana omständigheter att donation är möjlig gäller reglerna i det landet man befinner sig.

När du anmäler dig i donationsregistret tar du även ställning till om du vill donera för annat medicinskt ändamål. Med annat medicinskt ändamål menas medicinska forskningsprojekt som syftar till att ta fram bättre behandling av sjukdomar, som diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar. Forskningsprojekten ska alltid vara godkända av etikprövningsmyndigheten. Annat medicinskt ändamål kan också omfatta kvalitetssäkring och utbildning i behandlingsmetoder, till exempel för operationstekniker.

Läs mer om donation för annat medicinskt ändamål.

Annat medicinskt ändamål är inte detsamma som att donera hela kroppen för medicinsk undervisning som du kan läsa om nedan.

Den som vill donera hela sin kropp till medicinsk och anatomisk undervisning måste under sin livstid skriva ett avtal om detta med någon av de medicinska högskolorna. Helkroppsdonation är inte samma sak som organ- och vävnadsdonation och hanteras inte av Socialstyrelsens donationsregister.

​​​Institutionerna är generellt intresserade av helkroppsdonationer men avgör från fall till fall om de kan acceptera en donation. Avtalet tecknas med den mottagande institutionen vid respektive universitet, se nedan.

I avtalet kommer donatorn och mottagaren överens om vad som ska gälla, till exempel när det gäller ceremonier som kyrklig, borgerlig eller utan ceremoni, uppgifter om anhöriga, gravplats eller minneslund. Institutionen ersätter med ett fast belopp kostnader i samband med begravningen. Inga kostnader ersätts i förväg.

Den som avser att donera hela kroppen på detta sätt kan ändå välja att säga ja till donation för transplantationsändamål. Den mottagande institutionen kan ge ytterligare upplysningar om hur man gör i dessa och andra avseenden som helkroppsdonator.

Medicinska institutioner som accepterar helkroppsdonationer:

• Umeå universitet, Institutionen för integrativ medicinsk biologi, avdelningen för anatomi, tel 090‑786 51 43. Kroppsdonationer, Umeå universitet.
• Uppsala universitet, Institutionen för medicinsk cellbiologi, enheten för anatomi, tel 070‑865 97 16, 018‑471 44 40
• Göteborgs universitet, tel 0766-18 47 39, telefontid tisdagar 10–12 och torsdagar 13–15, kroppsdonation@gu.se, se även www.gu.se/sahlgrenska-akademin/om-oss/kroppsdonation
• Karolinska institutet, neurovetenskap/Linköpings universitet, tel 08‑33 68 55, helkroppsdonation@ki.se, se även https://ki.se/neuro/helkroppsdonation.

Att vara levande givare innebär att du kan bidra genom att donera en njure, del av levern, en höftbenskula i samband med höftoperation, blod, fosterhinna, könsceller, stamceller och annat humanmaterial som exempelvis bröstmjölk och tarmflora.

Njurar kan transplanteras både från avlidna och levande donatorer. En njurdonation från en levande givare innebär i de flesta fall att en person får en frisk njure från en släkting eller annan närstående. Skulle det visa sig att den tilltänkta donatorn inte matchar mottagaren finns möjlighet till korsvis donation genom att delta i ett njurbytesprogram. Programmet är enkelt uttryckt en databas som bygger på ett samarbete mellan alla transplantationscentra i Norden.

Att välja att donera en njure är ett livslångt beslut. Beslutet ska vara grundat på egen fri vilja och utan påtryckningar från andra. Att få en njure från en levande givare är när det är möjligt det bästa behandlingsalternativet.

Läs mer