Vård vid könsdysfori

Könsdysfori innebär att man har ett psykiskt lidande eller en försämrad förmåga att fungera i vardagen, som orsakas av att kroppen inte stämmer överens med könsidentiteten.

Samtidigt som personer med könsdysfori kan ha stora vårdbehov har vården vid könsdysfori sedan flera år haft brister i tillgänglighet och brist på kunskap om vårdens resultat. Därför arbetar Socialstyrelsen för att personer med könsdysfori får ett gott bemötande och erbjuds rätt vårdåtgärder, utifrån vårdens bedömningar av vårdbehoven.

Antalet personer som fått diagnosen könsdysfori har ökat sedan början av 2000-talet, samtidigt är andelen personer med en könsdysforidiagnos låg (0,105% av befolkningen 2024). Ökningen är störst bland barn och ungdomar. Det är svårt att säga vilka faktorer som orsakat ökningen av diagnoser. Faktorer som har diskuterats kunna bidra till ökningen är bland annat en ökad tillgång till vård och ett ökat medvetande om könsidentitetsfrågor i samhället, minskad stigmatisering och sociala påverkansfaktorer.

Nationella riktlinjer

För att bidra till att vården utvecklas har Socialstyrelsen tagit fram nationella riktlinjer och kunskapsstöd. Kunskapsstödet rör vården av barn och ungdomar med könsdysfori, de nationella riktlinjerna innehåller stöd för prioritering av vården för beslutsfattare och chefer och gäller framförallt vuxna, men innehåller även rekommendationer om hur vården ska organiseras vilket även gäller vården av barn och ungdomar.

Barn och unga med könsdysfori 2022

Nationella riktlinjer: könsdysfori

Stödet för barn och ungdomar ger rekommendationer och vägledning för utredning och behandling som bygger på det aktuella kunskapsläget. Rekommendationerna riktar sig i dagsläget i huvudsak till personal inom specialistvården som arbetar med könsbekräftande vård. När det vetenskapliga underlaget bedöms vara otillräckligt utgår rekommendationerna från erfarenhetsbaserad kunskap bland de medverkande experterna. Fokus ligger på frågor som vårdföreträdare och patienter efterfrågat rekommendationer och vägledning kring.

Alla professioner som är involverade i vården av personer med könsdysfori är representerade expertgrupperna som samlar fakta, formulerar och prioriterar rekommendationer.

Det behövs studier som följer patienter över tid och dokumenterar hur de mår fysiskt och psykiskt. Enligt Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) finns det flera kunskapsluckor, bland annat om vilken nytta pubertetshämmande och könsbekräftande behandlingar har för ungdomar med könsdysfori.

Uppdaterat kunskapsstöd

I det uppdaterade kunskapsstödet om barn och ungdomar från 2022 rekommenderar Socialstyrelsen en ökad försiktighet med hormonell och kirurgisk behandling. Samtidigt understryks behovet av jämlik tillgänglighet till vården och ökad kunskap om vårdens resultat genom kliniska studier.

Nationellt högspecialiserad vård (NHV)

För att stärka och utveckla vården vid könsdysfori har Socialstyrelsen beslutat att delar av vården vid könsdysfori ska vara nationellt högspecialiserad vård (NHV). Nämnden för nationellt högspecialiserad vård beslutade därefter vilka tre nationella enheter som ska ansvara för vården.

Från den 1 januari 2024 bedrivs delar av vården vid könsdysfori, inklusive viss könsbekräftande kirurgi, i högspecialiserade team i tre av landets regioner.

Nationellt högspecialiserad vård vid könsdysfori

Syftet med att koncentrera vården är att skapa bättre förutsättningar för kompetensförsörjning och kunskapsspridning men även forskning och möjlighet till kunskapsutveckling och uppföljning. Målet är att öka kvaliteten, tillgängligheten och att patienter får ett bra bemötande och en tydlig vårdplan framåt. Genom att vården är tillståndspliktig följs den också årligen att upp utifrån volymer, tillgänglighet och vissa resultat.

Könsdysfori är ett tillstånd som kräver specialkunskaper, lång erfarenhet och ett nära samarbete mellan experter inom flera områden som psykiatri, sexologi, urologi, logopedi, plastikkirurgi och endokrinologi. Förutsättningar för det ökar när vården koncentreras till färre ställen.

Koordinatorer i regionerna

I vissa regioner finns det samordnare eller koordinatorer som du som vårdgivare kan kontakta när du behöver råd och vägledning kring en patient.

Stärkt uppföljning av vården vid könsdysfori

Möjligheterna att följa upp vården vid könsdysfori behöver bli bättre. Socialstyrelsen har tagit fram en sammanhållen modell med 23 indikatorer för uppföljning av vården vid könsdysfori. Modellen omfattar såväl nationellt högspecialiserad vård som den vård som sker före och efter NHV.

Indikatorerna i modellen ska följa vården utifrån patientperspektivet och beaktar särskilt det långsiktiga perspektivet i uppföljningen. Målet är att uppföljningen ska ge underlag för forskning och utveckling, och ge förutsättningar för att på sikt kunna följa upp kvaliteten i vården och bidra till en god och jämlik vård för personer med könsdysfori.

Bättre bemötande och stärkt uppföljning avseende vård vid könsdysfori.

Stärkt uppföljning av vård vid könsdysfori – Utveckling av en nationell modell för långsiktig uppföljning av den könsbekräftande vården

Artikelnummer: 2025-2-9418 | Publicerad: 2025-02-06

Visa mer

Kunskap för ett jämlikt bemötande

Alla, oavsett könsidentitet eller könsuttryck ska få ett bra bemötande och en jämlik vård och omsorg. Vi har tagit fram ett stöd för hur du som arbetar i vård, socialtjänst och elevhälsa kan möta transpersoner på ett inkluderade sätt. I stödet finns också information om när du ska hjälpa en person vidare till nationellt högspecialiserad vård.

Kunskap för ett jämlikt bemötande

Fakta

Könsinkongruens kan beskrivas som att kroppen inte stämmer överens med könsidentiteten. Med könsdysfori avses ett lidande som kan vara kopplat till könsinkongruensen.
För att få könsbekräftande vård behöver man få en remiss till den högspecialiserade vården. En mall för remittering ska finnas på NHV-enheternas webbplatser.
Väntetiderna för att komma till en utredning är idag långa, oftast flera år.
En diagnostisk utredning görs alltid innan behandling påbörjas. Även utredningen kan vid behov ta flera år.
Hormonbehandling, logopedisk behandling och könsbekräftande kirurgi är några av de behandlingar som kan komma att erbjudas efter en utredning.
För vissa barn med könsinkongruens förändras könsinkongruensen över tid, för andra inte. Det finns inte några enhetliga data för hur många vars könsinkongruens kvarstår.

Frågor och svar

Allmänt om vård vid könsdysfori

Vad händer med kötiderna när vården är nationellt högspecialiserad vård (NHV)?

Kötiderna hanteras av de regioner och verksamheter som har ansvaret. Mått på vårdens tillgänglighet kommer vara en viktig del i den årliga uppföljningen som verksamheter med NHV-tillstånd ska lämna till Socialstyrelsen. Detta gäller till exempel väntetiden för att påbörja en utredning.

Mer om nationell högspecialiserad vård hos Socialstyrelsen.

Vad kan konsekvenserna bli av att inte följa rekommendationerna?

Rekommendationerna bygger på kunskapsläget som det ser ut när vi tar fram dem. De ger vägledning men är inte bindande: det är alltid personalens ansvar att bedöma vad en enskild patient eller brukare behöver. För tillsyn av hälso- och sjukvården ansvarar Inspektionen för vård och omsorg, IVO, som granskar att vården och omsorgen följer lagar och regler (men inte rekommendationer). I och med omställningen till nationell högspecialiserad vård, NHV, kommer dock Socialstyrelsen att följa vården genom uppföljning för att säkerställa att villkoren för den högspecialiserade vården följs.

Är den som har könsdysfori sjuk?

Att vara transperson är inte klassat som en sjukdom, inte heller att ha en viss könsidentitet.

Det som i dag är en psykiatrisk diagnos är könsdysfori, det vill säga det lidande som det kan innebära att ha ett kroppsligt kön som inte är detsamma som könsidentiteten. Alla transpersoner har inte könsdysfori och alla behöver inte heller könsbekräftande behandling. Vården bedömer tillsammans med patienten om hen har könsdysfori utifrån de kriterier som finns för diagnosen.

Att någon har fått en diagnos eller behöver behandling är inte heller detsamma som att det är en sjukdom. Den som till exempel är gravid eller har brutit ett ben kan också få en diagnos, utan att vara sjuk. Socialstyrelsen beskriver könsdysfori som ett tillstånd som kan behöva behandling.

Samtidigt kan det faktum att könsdysfori är en psykiatrisk diagnos innebära en risk för stigmatisering av transpersoner. Det är inte en ny fråga; den har diskuterats och diskuteras löpande, inte minst av organisationer som företräder transpersoner. Om diagnosen ströks i dag skulle dock transpersoner inte längre kunna få tillgång till någon behandling. För att en patient ska kunna få rätt vård och behandling ställs därför ofta en diagnos. Vårdsystemet i sin tur styrs av lagar som är politiskt beslutade.

Varför krävs ett läkarutlåtande för något så personligt som identitet och som inte är en medicinsk sjukdom?

Läkarutlåtandet, eller diagnosen snarare, är inte till för att avgöra personens könsidentitet. Det är enbart individen själv som kan uttala sig om sin egen könsidentitet. Att ha en viss könsidentitet innebär inte heller automatiskt att någon behöver vård. Vårdbehovet beror istället på om individen mår dåligt av att ha en könsidentitet som inte stämmer överens med kroppen och det tilldelade könet, och om personen bedöms kunna må bättre av en viss vård.

För att någon ska få vård behövs en diagnos. Diagnosens syfte är att beskriva en persons tillstånd och därmed vilket behov av vård personen har. Enligt hälso- och sjukvårdslagen är vården skyldig att ge vård till den som har ett konstaterat behov av vård. Det räcker dock generellt inte med att individen själv berättar om det behov hen upplever. Sjukvården är också skyldig att göra en egen bedömning, bland annat utifrån de kriterier som finns för varje diagnos. Det är också sjukvården som ansvarar för den vård som ges, inte individen.

Seminarium

Mer hos oss

Senast uppdaterad: 2025-02-06

Publicerad: 2024-04-17